Duscha bort smärtan..
Tänk om man hade kunnat duscha bort smärtan, hade varit så jäkla underbart. Att låta den pinande smärtan åka vidare med dropparna på ens hud, som rinner ner till ingenstans..
Jag tror himlen har stulit mina tårar. Jag ser en massa regn fara ner från himlen, dom dropparna borde vara mina tårar. Jag känner att jag hade kunnat gråta hur mycket som helst! Men istället får jag titta på regnet..
Det här året som gått, har varit underbart.. Jag har fått dela allt med en person som jag älskade mest av allt och fortfarande älskar. Allt har gått så fort, allt.. Alla minnen är som fast spikade vars jag än är, jag känner att jag behöver nån plats där vars det inte finns nått minne. Men vars finns den?! I Kiruna dessutom... Jag behöver härifrån.. Men hur ska de kunna gå?
Det gör ont, all smärta gör ont. Men den jag känner i mitt hjärta, den smärtan har jag aldrig varit med om. Jag har aldrig varit så här kär som jag är i dig, du var den första med allt. Min första riktiga kärlek. Klart det gör ont! Bara att acceptera att det gick så här.. Men tack för tiden med dig! Och jag hoppas att vi, i framtiden kommer kunna ha en bra vänskap. För vi har ju alltid kul tillsammans, det går ju inte att neka!
Men jag är ok, det kommer bli ok. Jag har mina vänner runt mig, min familj. Har har fortfarande så mycket kvar, även om du var mitt allt.. Det kommer göra ont ett tag, hur länge, det vet jag inte. Men jag är stark, jag fixar det här... Det gör du också!
Det här var det första fotot som togs på oss, det får också bli det sista som läggs upp...</3
Jag tror himlen har stulit mina tårar. Jag ser en massa regn fara ner från himlen, dom dropparna borde vara mina tårar. Jag känner att jag hade kunnat gråta hur mycket som helst! Men istället får jag titta på regnet..
Det här året som gått, har varit underbart.. Jag har fått dela allt med en person som jag älskade mest av allt och fortfarande älskar. Allt har gått så fort, allt.. Alla minnen är som fast spikade vars jag än är, jag känner att jag behöver nån plats där vars det inte finns nått minne. Men vars finns den?! I Kiruna dessutom... Jag behöver härifrån.. Men hur ska de kunna gå?
Det gör ont, all smärta gör ont. Men den jag känner i mitt hjärta, den smärtan har jag aldrig varit med om. Jag har aldrig varit så här kär som jag är i dig, du var den första med allt. Min första riktiga kärlek. Klart det gör ont! Bara att acceptera att det gick så här.. Men tack för tiden med dig! Och jag hoppas att vi, i framtiden kommer kunna ha en bra vänskap. För vi har ju alltid kul tillsammans, det går ju inte att neka!
Men jag är ok, det kommer bli ok. Jag har mina vänner runt mig, min familj. Har har fortfarande så mycket kvar, även om du var mitt allt.. Det kommer göra ont ett tag, hur länge, det vet jag inte. Men jag är stark, jag fixar det här... Det gör du också!
Det här var det första fotot som togs på oss, det får också bli det sista som läggs upp...</3
