Memineritis vivere

och tankarna snurrar ännu.
En vän sa till mig att de vore härligt att kunna stänga av sina känslor. Funderade på dedär ett tag. Jag hade inte velat kunna göra de. Som de tex. känns nu, att de gör ont, gör mig inget. För då vet ja, att kan ja känna sån här smärta, vet jag jag har tyckt om någon väldigt mycket också.
Visst, vet att de är mitt eget fel att ja känner såhär, att jag har krossat mitt eget hjärta plus en annans. Men jag tror båda två mår bättre sen, om de ändå inte funkar mellan oss. Det är inget man vill, när man älskar nån så..
Men det finns en framtid också, får hoppas på en bättre sådan.. Att vi båda kanske ändrat oss, tänker och ser saker på ett annat sätt. Att man i slutändan kanske hittat tillbaka till varandra. Isåfall vet man att de är ödet, vilket vi ändå båda tror. Jag visste att jag inte var redo för beslutet jag gjorde, men kan man nånsin bli redo för något sådant?
Det ska bli skönt att komma bort från stan känner jag, för varje gång jag ser dig hugger det i hjärtat. Gör riktigt ont. De kanske gör saken lite lättare..
Folk säger att jag är stark, att jag var stark för att jag kunde göra beslutet jag gjorde. Att jag gjorde de för min skull. Jag känner mig inte ett dugg stark. Men jag kommer bli stark. Alla växer vi. Av dom beslut vi gör, dom misstag vi gör och dom rätt vi gör. Även om en människa är vuxen, lär man sig saker hela tiden och växer av de. Hela tiden.

Jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel om jag ska vara ärlig. Jag gjorde det som kändes rätt, även om det var ett av dom värsta beslut jag varit tvungen att göra. Jag kanske hjälpte mig själv, kanske dig också, till att bli en starkare människa. Att få en till lärdom i livet..
♥